Fredag den 23 december


Är nu trött och frusen på Arlanda på en träbänk. Här suttit här från kl 01 och snart, kl 05 går första pendeln. Jag kommer därmed att vara trött och behöva sova då jag äntligen är hemma nån gång på förmiddagen den 23 december. Så, jag kommer behöva sova, då jag kan förväntas handla julmat. Vi får se hur det går. Jag vill också umgås med familjen, så långt jag är kapabel men antar att jag inte är världsbäst på umgänge förrän jag sovit ut, är nu trött och har inte ens kommit hem. 


Pendeln är snart i city och jag ska byta tåg för att komma hemåt, först pendeltåg sen buss eller taxi, om det inte finns nån lämplig bussavgång.   


Väntade 20 minuter på rätt pendeltåg och senare ytterligare 20 minuter på rätt buss. kommer hem efter sju på morgonen då det fortfarande är mörkt ute.

Båda katt och hund har hälsat mig välkommen hem. Andra sover.

Torsdag den 22 december
Idag vaknade jag lite senare än vanligt. Många kramar blir det med många i personalen och lite vemod. Vi är många som ska åka, efter en till tre veckors vistelse, men det ser ut som flera i personalen bara kramar två gäster, mig och Malin. Övriga tar de i hand, som brukligt är. Här i bild är hotellets 'allt i allo', han som vet hur allt är byggt och fungerar, självaste hotellägaren. Det är han som byggt hotellet nån gång på 1900-talets slut.

Irene arbetar med frukost-rutinerna, sitter i receptionen och står i baren bredvid poolen. Hon är mycket åker och uppskattad av alla gäster men har bara arbetar på hotellet en månad. Är dessutom regerande Kap Verdisk sprintermästare på flera distanser, upp till 5 km.

Två av flera som städade på hotellet gör rent solstolarna (jag aldrig suttit i) under vår frukost.

Packar och duschar innan en sista promenad på gatorna i Santa Maria.

Paco sitter vid John's affär med en vän, så jag slår mig ner. Visar även filmen från vårt jam dagen innan. Det var uppskattat att se.
Här är interiören från affären.

Sen besökte jag den senegalesiska marknaden och tog farväl av flera med fler kramar. De här två kvinnorna stack till mig en varsin souvenir som tack för annorlunda möten och som gåva. Av Bruno fick jag ett litet musikinstrument.

Många fina människor här, både kvinnor och män. Känns skönt att träffas som vän på besök, än som en souvenirköpande turist.

Bussen som tog oss till flygplatsen var en halvtimme försenad och blev ännu mer försenad då den flera gånger fick stanna på vägen till flygplatsen. Sen var det rekordlånga köer till incheckning av bagage. Planet blev minst 30 minuter försenat men hade medvind till Sverige, så det blev en mindre försening. Flygresan på sju timmar gick bra.

Onsdag den 21 december

Internet på hotellet har inte fungerat på ett tag så jag uppdaterar via D'Angelas wifi.

Internet på D'Angelas fungerar. Sitter på utsidan av restaurangen, på den sida man ser på bilden. Det är också en vanlig promenadväg ner till stranden. Molnigt nu, tror inte det blir något bad idag, heller.


Träffade nyss Paco i Johns affär, så vi passade på att jamma ett tag. Var egentligen på väg att lämna gitarren till Bruno. Paco vill spela mer med mig säger han och han spelar på Buddy Bar ikväll, så jag kan låna gitarren av sångaren, säger han, hmmm...

Idag är sista dagen här, imorgon flyger jag hem. Kanske går jag ut ett tag ikväll. Här lämnar gitarren till Bruno, då han satt och åt lunch med sin syster. Men först spelade och sjöng jag något vid entrén till deras marknad. Började egentligen spela och sjunga på en bar på andra sidan gatan där jag träffade några från vårt hotell men det kändes roligare att gå över till marknaden. Och där fanns en man som sjöng på något annat språk, då jag spelade så jag sjöng lite bakgrundskör till hans sång och gitarrspelet. Det uppskattades.

Har vandrat vidare och längre bort träffar jag några timmar senare, Paco, som nu Är tillsammans med en musiker med ett litet spelbart keyboard.

Musikern är 'Axel på Nefertiti' i Göteborg.

Vi jammade och sjöng en stund nere vid stranden, där de satt då jag kom.



Blir kanske ett möte på scen ikväll, på Buddy Bar...

Vi gick ut och åt på annat håll, innan vi gick till Buddy Bar.

Där fanns ingen Paco eller Axel så det blev inget gemensamt jam för oss, här ikväll. Efter nån timme gick jag själv ner en sista kvällssväng till D'Angela och havet.

Snart sover jag på hotellet men ska kanske packa något innan. Vill inte åka härifrån.

Tisdag den 20 december
Har varit ute och promenerat en del och sitter nu och snackar med andra vid hotellets pool. Fortfarande molnigt, inte badväder idag heller. Kul att sitta och snacka här och nu. Det börjar dra ihop sig för några av oss som bor på hotellet och ska till Sverige onsdag eller torsdag, denna vecka. Kul att snacka med en del här. Vi är två som synkar blixtsnabbt på varandras skämt och det är riktigt kul.

Här har jag ätit frukost i tre veckor.

Ovanför är restaurangens interiör. Här några bilder på hotellpersonal.

Här hört att pizzan på hotellet är bra så den ska testas ikväll. Är nu nere vid havet och tänker tillbaka på gårdagskvällen. Vilken rolig kväll det var igår och vilket härligt minne att ha spelat på Buddy Bar.

Måndag den 19 december
Vaknat och det är dags för frukost. Internet fungerar fortfarande. Här tagit en lång promenad på den västra stranden, ut till udden, där man numera bygger något nytt hotellkomplex. Det blev en ordentlig promenad. Skönt att röra på sig.

Lite vila och sen en ny promenad. Följde med två från hotellpersonalen hem på eftermiddagen. Intressant att se boendemiljön i de enklare kvarteren. Människorna verkar ha en social trygghet med varandra. Mycket givande besök på flera sätt.

Sen fortsatte min promenad på egen hand och jag gick bland annat ner till piren.

Jag konstaterar att nu finns inga försäljare i Santa Maria som ens är i närheten av besvärliga. De verkar känna igen mig och hejar istället för att försöka hejda och sälja. Mysigt att heja på folket här. Det finns så många fina leenden att möta i det här livet.

Senare, tidig kväll, satt vi på en enkel restaurant (den till höger) då jag såg Paco-drummer (hög som ett höghus) tigga en cigarett av någon vid bordet bredvid vårt.

Jag pratade med honom och han sa, som vanligt, att han spelar på Buddy Bar, nu om en halvtimme. Andra i mitt sällskap vill få mig att förstå att Paco inte kommer spela på Buddy Bar, han snackar bara... Så, efter maten gav vi oss av till Buddy Bar.

På Buddy Bar såg vi Joel Silva uppträda tillsammans med några andra men ingen Paco.

Efter ett tag dök däremot Paco upp, väldigt upplivad och glad och det första han gjorde var att hälsa oss tre i sällskapet välkomna.

Han visade oss till ett bord inomhus, närmast scenen. Lite senare tog Joel en paus men han påannonserade mig först. Exklusivt att ha en djembetrummis på ena sidan och en som spelar cajon, på andra sidan. Vi tre spelade en dryg kvart. Första tio minuterna spelade och sjöng jag egna låtar och de kompade mig. Resten av tiden spelade jag riff som väckte nyfikenheten hos trummisarna. Det var roligt att leka med rytmer på gitarren och få respons från båda sidor, av nyfikna, duktiga trummisar.

Kul för mig att mötet på scen finns sparat i ett drygt femton minuter långt videoklipp, där man dessutom hör småroliga kommentarer, sånt man alltid missar då man står på scen. Malin och Mariette sitter och kommenterar och i bilden ovanför syns mannen i rutig skjorta, som i videon säger: "Go ahead" och "You are good", bredvid Joel, som sitter i samma soffa som Malin och Mariette. Kan vara kul att höra...



Efter det sätter vi oss på sidan och lyssnar på Luis Fortes och andra musiker som fortsätter på kvällens livescen.

Söndag den 18 december.

Ska till kyrkan nu. Den här kyrkan känns väldigt behaglig. För två veckor sen var jag i den katolska kyrkan och där kände jag ett patriarkat som låg som ett lock på spontanitet, alltså i den kyrkan, den gången. I dagens kyrka var det nästan uteslutande barn som agerade och spelade upp föreställningar och läste texter. Vi besökare applåderade barnen villigt och ofta i kyrkan.

Efter högmässan promenerade jag och noterade olika sidor av vad som säljs. Allt från små träsniderier till groteska fåtöljer.

Har du nån gång drömt om att ha en sån här alfahannefåtölj i vardagsrummet? Kan inte minnas att jag gjort det. :-)

Vakten utanför Brunos marknad är söt, det är så lugnt här, att han under arbetstid kan ta hand om en i familjen.

Det var soligt på förmiddagen men blev mer och mer molnigt framåt eftermiddagen. 

Då jag promenerat förbi D'Angelas och kommit till piren kände jag att det kom några regndroppar. Annars är det i september de kan få lite regn här nere.

Gick till Buddy's till klockan nio på kvällen men ingen Paco-drummer där. Däremot ett annat band som var duktiga... men som ofta här, väldigt repetitiva. Vi sitter kvar ett tag och lyssnade innan vi skiljs åt och jag tar en promenad ner till havet för att lyssna på det. Sen tar jag en promenad genom stan hemåt. Det är skönt att gå själv, så man kan stanna när man vill och var man vill. Det blir därför sköna promenader även på kvällen. Det här stället känns tryggt, i alla fall i år, 2016, då jag är här. Har en hotellgranne, en kvinna i 40-årsåldern. Hon nätverkar mycket med ortsbefolkningen, även med senegalesiska enkla affärsmän. Hon har planer på att flytta, kanske hit och lär sig mycket genom dessa kontakter. Människorna man möter här, är rara och fina människor. 

Lördag den 17 december
Har varit utan Internet i flera dygn på ön, kanske på grund av de starka vindarna. Så jag har inte kunnat läsa några mail på flera dagar. Nåväl, idag var det kallt på förmiddagen då jag äntligen hittade lokalbefolkningens lagun, den man berättat om, på den sydöstra sidan.

Det var kallt och långt ifrån aktuellt att bada på den här sidan av ön idag.

Stora vågor hittade jag även på den sydvästra sidan av stranden i Santa Maria. Där badade vi i riktigt höga vågor senare på eftermiddagen.

På kvällen promenerade jag ensam nere i stan och insöp atmosfär. Härliga ljud och röster och härliga dofter från kolgrillar och kryddor och människor som passerar. Underbart att bara stå och betrakta.