Måndag morgon och jag inser plötsligt att det här inte varar för evigt. Jag vill stanna i denna tillvaro länge men tiden är utsatt till onsdag, mina dagar äro räknade...

På dagens promenad såg jag en av killarna, som var med igår kväll, i en till synes tråkig situation.

Fortsatte sen långpromenaden till södra sidan av Las Palmas, dels för att få en rejäl promenad, dels för att köpa en gitarrsträng, som jag kan sätta där det saknas på hotellägarens elgitarr. Den står nu inne på mitt rum med en liten förstärkare. På väg tillbaka passerade jag ett tryggt bostadsområde. Fotade fina blommor.

Nu på kvällen sitter jag och tänker på hur skönt det var att se den tillfredsställelse vår dotter upplevde här bland andra människor och resenärer. Hon trivs då andra människor respekterar henne som den kunskapskälla och inspirationskälla hon är. Hon guidade t.ex. en kille häromdagen, hur han skulle göra för att klara en bergsbestigning på ett speciellt berg, den svåra vägen och han har kommit tillbaka helskinnad efter det. Ja, många har visat henne stor integritet och respekt.

Jag hoppas hon slipper uppleva motsatsen då hon kommer hem. Hoppas hon hemma får den respekt hon förtjänar, som hjälper henne in i vuxenlivet.

Oj så mycket jag skrev men jag gillar att se henne då hon blommar upp och trivs.